När grafen blev blues

Den sjuåriga sonens skolklass har ett tema: teknik och uppfinningar. Veckans uppgift är att ta med en uppfinning.

“Material är framtidens tillämpningar” försöker jag övertyga sonen om. “Ta med en bit kiselkarbid, på den gör vi materialet grafen som kan göra datorerna många gånger snabbare än idag. Tänk vilka snabba spel ni kan spela då!”

Sonen tog med sig en ryggkliare, en träpinne lång som en linjal med form som en gaffel.

Nästa morgon träffar jag fröken när jag lämnar sonen i skolan. “Jag är en uppfinnare! Jag kan berätta om nobelprismaterialet grafen för barnen!” förklarar jag för henne, och berättar om grafen som är ett nytt material inom forskningen. Det finns stora förhoppningar om att grafen leder till många bättre tillämpningar i allt från flygplan till datorer. Många tror nästan att det är ett universalmaterial. Fröken tycker att det låter som en strålande idé.

Men om sonen inte riktigt förstod vad ett material är, hur ska jag då kunna förklara grafen och försöka behålla deras uppmärksamhet, tänker jag när jag går därifrån.

En elgitarr. Alla barn måste tycka att det är häftigt med en elgitarr. Den har en kropp som består av trä, och det är ett material. Strängarna är av metall, och det är ett material. Och väggarna som bygger upp hus är ett material. Och så vidare. Då måste ju alla, till och med sjuåriga barn, förstå på något sätt att ett material är något som bygger upp något, och då blir det en uppfinning. Och så måste ju barnen intuitivt förstå att grafen och kiselkarbid är ett annat material, och som kan bygga snabbare datorer. Som de kan spela på.

Sagt och gjort, jag tog med en ipad, en iphone, och en laptop. Och en bit kiselkarbid. Samt min elgitarr.

Jag inledde min uppgift med att spela en kort snutt på gitarren inför klassen. Sedan kom jag in på min strategiska förklaring om att material bygger upp gitarrer och hus, samt materialet grafen på kiselkarbid kan leda till snabbare datorer.

“Och om ni läser era läxor duktigt, så kan ni också bli uppfinnare” avslutar jag för barnen. “Och då får ni resa och vara i ett labb hela dagarna!”. Jag hade hört att ett av barnen tyckte det lät spännande med en uppfinnare som är i ett labb hela dagen. De skulle bara veta att våra labb har inga fönster. I mer än femton år har jag varit i vårt fönsterlösa labb för att forska om material.

Sedan var det dags för frågor. “Hur mycket tjänar du? Vilka länder har du varit i?” Tålmodigt förklarar jag att om man läser drygt 20 år i skolan, så tjänar man bra och får resa till många länder, och radar upp några som jag kommer ihåg: Frankrike, Spanien, USA, Kina, Australien, Tyskland, Japan, Brasilien och några till.

“Kan du spela på din gitarr igen?”

Så får jag avsluta mitt uppfinnaruppdrag med att spela min första låt, en blueslåt som heter “Brudar, bärs och blues”. Jag lämnar klassrummet med delade förhoppningar om att några av barnen kanske tycker det var häftigt med en uppfinnare som spelar gitarr, och kommer ihåg det när det är dags att läsa vidare. Kanske kommer några av dem att arbeta med grafen på något sätt. Bli framtida uppfinnare. Och om man tänker efter, man kan använda en ryggkliare som plektrum också.

_J0A3980_13_web

 

Advertisements

About mikaelsyvajarvi

Att stanna upp, betrakta och uppleva | www.bildsinne.se
This entry was posted in Uncategorized and tagged . Bookmark the permalink.

One Response to När grafen blev blues

  1. sam nilsson says:

    Mikael,Verkligen en bra story för att väcka uppmärksamheten hos barn.Detta är en svår pedagogisk utmaning.Min fru jobbar med förskolebarn,så jag vet.Grattis!
    Hälsningar
    Sam Nilsson

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s